Förbud och restriktioner för rökning
Med rökning avses användning av tobaksprodukter avsedda för rökning eller annan upphettning.
Syftet med de rökförbud och rökrestriktioner som anges i tobakslagen är att skydda befolkningen mot exponering för tobaksrök i omgivningen och tobaksrökens negativa effekter på hälsan. Målet är att ingen ska bli utsatt för tobaksrök mot sin vilja. Rökning och begränsning av rökning regleras förutom i tobakslagen också till exempel i lagstiftningen om arbetarskyddet och i hälsoskyddslagen.
De rökförbud och rökrestriktioner som anges i tobakslagen tillämpas också på till exempel rökning av vattenpipa eller örtcigaretter (se örtprodukt för rökning) och på användning av elektroniska cigaretter. Även om rökförbuden inte gäller användning av rökfria tobaksprodukter (t.ex. snus) är det enligt tobakslagen ändå förbjudet att använda denna typ av produkter i lokaler och på utomhusområden som är avsedda för barn och unga, såsom daghem och läroanstalter.
Enligt tobakslagen är tobaksrökning förbjuden i sådana lokaler som är tillgängliga för allmänheten, anställda eller kunder. Rökförbudet gäller såväl i byggnader som i kommunikationsmedel och i andra motsvarande lokaler. Det bör noteras att definitionen av ordet lokal omfattar också delvis öppna lokaler.
Tobakslagen förbjuder rökning i vissa fall också på utomhusområden. Som exempel kan nämnas områden under skyddstak och på läktare eller andra platser som direkt är avsedda för deltagare som följer tillställningen stillastående eller stillasittande samt utomhusområden vid daghem och läroanstalter.
Tobaksrökning är också förbjuden inne i ett kommunikationsmedel som är i privat bruk, när en person som inte fyllt 15 år vistas i det. Förbudet gäller inte bostadsutrymmen i kommunikationsmedel.
Trots de ovannämnda rökförbuden är tobaksrökning dock tillåten
- i en kunds, anställds eller näringsidkares hem eller i ett kommunikationsmedel för en sådan persons eget bruk; tobaksrökning är dock förbjuden i lokaler för familjedagvård medan familjedagvården pågår,
- i ett begränsat antal inkvarteringsrum för gäster på hotell eller andra inkvarteringsrörelser (högst 1/10 rum eller oberoende av antalet rum i högst tre inkvarteringsrum),
- i lokaler på fartyg i internationell sjöfart när mindre än 50 kvadratmeter är reserverat för intagande av mat och dryck som serveras där eller, om utrymmet är större än det, på högst 50 procent av utrymmet.
Tobaksrökning kan tillåtas i en lokal i ett separat rökrum som godkänts för tobaksrökning med stöd av markanvändnings- och bygglagen. Då ska det dock försäkras att tobaksrök inte kan sprida sig till områden där tobaksrökning är förbjuden.
Rökrummet får inte placeras i anslutning till en lokal som främst används av personer som är under 18 år.
I ett rökrum får arbete inte utföras, med undantag för nödvändigt arbete som utförs av brand- och räddningsväsendet eller av säkerhetsskäl. Städning av rökrummet får ske först efter det att rummet vädrats noggrant.
Motsvarande separata rökrum för rökande kunder kan också inrättas i restauranger. En förutsättning är att rökrummet har ordnats och byggts så att ingen rök kan spridas ut i restaurangen. Rökrum får användas endast för rökning.
Om ett rökrum inrättas i en förplägnadsrörelse ska det vara av skälig storlek i förhållande till affärslokalens storlek och antalet kundplatser. Det är förbjudet att servera eller inta mat eller dryck i rökrummet. Näringsidkaren ska dessutom göra upp en plan för egenkontroll där det framgår hur man säkerställer att rökrummet fungerar och hur förhållandena och ordningen i rökrummet kan övervakas utanför rökrummet.
Valviras anvisning: Tobakslagen vid offentliga tillställningar som ordnas på utomhusområden (pdf)
Valviras anvisning: Vattenpipor, tobak för vattenpipa samt örtprodukter för rökning (pdf)