Internationella adoptioner

Finland har förbundit sig till den så kallade Haagkonventionen om internationella adoptioner, enligt vars principer internationell adoptionsverksamhet i vårt land har koncentrerats till de adoptionstjänstorgan som fått verksamhetstillstånd av Finlands adoptionsnämnd. Vid internationella adoptioner ska ett adoptionstjänstorgan i princip alltid anlitas. Varje adoptionstjänstorgan har av adoptionsnämnden beviljat tillstånd till samarbete med ett utländskt adoptionstjänstorgan.

Adoption av ett barn i utlandet via ett tjänstorgan

I Finland finns det tre adoptionstjänstorgan:

1. Interpedia rf (interpedia.fi)
2. Rädda Barnen rf:s internationella adoptionstjänst (pelastakaalapset.fi)
3. Helsingfors stads social- och hälsovårdssektorn (inga nya klienter) (hel.fi)

Adoptionstjänstorganen har för närvarande tillstånd att samarbeta med 9 länder. Dessa är Sydafrika, Kina, Thailand, Colombia, Indien, Filippinerna, Bulgarien, Taiwan och Kirgisien. Information specifikt för varje land finns på adoptionstjänstorganens webbplatser.

Serviceavgifter och ersättning för kostnader:

Adoptionslagen förutsätter att internationella adoptioner i första hand sker genom förmedling av en internationell adoptionstjänst. Adoptionstjänsterna är avgiftsbelagda. Adoptionslagen och internationella konventioner utgår ifrån att ett adoptionstjänstorgan inte får eftersträva ekonomisk vinst och att avgiftspolitiken vid adoptioner måste vara transparent.

Mer information om avgifterna finns på adoptionstjänstorganens webbplatser:

• Interpedia rf (interpedia.fi)
• Rädda Barnen rf:s internationella adoptionstjänst (pelastakaalapset.fi)
• Helsingfors stads social- och hälsovårdssektorn (inga nya klienter) (hel.fi)

Adoption av ett barn i utlandet utan ett tjänstorgan

Adoptionsnämnden ska vid adoptioner som sker utan ett tjänstorgan bedöma, huruvida den planerade adoptionen är förenlig med barnets bästa. Enligt artikel 21 i FN:s konvention om barnets rättigheter och artikel 4 i Haagkonventionen om internationella adoptioner ska dessutom subsidiaritetsprincipen följas vid internationella adoptioner. Internationell adoption kan övervägas först då tillräckliga undersökningar gjorts om huruvida barnet kan adopteras, placeras i fosterhem eller på något annat lämpligt sätt ordnas omvårdnad för i dess hemland. Adoptionsnämnden ska enligt subsidiaritetsprincipen undersöka, huruvida barnet istället för internationell adoption skulle kunna växa upp i sitt ursprungsland, antingen i den egna familjen eller exempelvis hos eventuella andra närstående släktingar.

När adoptionsnämnden behandlar en ansökan för en adoption som ska ske utan tjänstorgan ska den i tillräcklig mån kunna säkerställa att adoptionen är förenlig med barnets bästa och att barnet enligt internationella avtal är fritt för adoption. Eftersom sökanden inte har något adoptionstjänstorgan ska hen själv se till att ordna de handlingar som behövs samt översättning, legalisering etc. 

Handlingar och legalisering av handlingar som krävs vid adoption utan tjänstorgan

I undantagsfall kan ett adoptionstjänstorgan inte anlitas

Tillstånd till adoption som sker utan ett adoptionstjänstorgan kan beviljas närmast i ett sådant fall där barnet som ska adopteras är en nära släkting till sökanden, och barnets ursprungsland saknar ett finländskt adoptionstjänstorgan.

Också i ett sådant fall ska sökanden före ansökan om tillstånd få adoptionsrådgivning i Finland.

För att man ska kunna överväga att bevilja tillstånd till adoption utan adoptionstjänstorgan ska en tillräcklig utredning lämnas till adoptionsnämdnen om att barnet är i behov internationell adoption (t.ex. en släkting till sökanden som förlorat sina föräldrar). Först bör det dock utredas om barnet kan bo kvar i sitt ursprungsland till exempel hos andra nära släktingar.

Handlingar som behövs vid adoption utan adoptionstjänstorgan

Vid ansökan om tillstånd att adoptera utan förmedling av ett adoptionstjänstorgan ska sökanden lämna in följande utredningar som krävs av adoptionsnämnden.

Nämnden kan bl.a. kräva följande handlingar:

• behövliga handlingar som gäller sökanden själv
• dokument som bevisar släktskapsförhållandet (en nära släkting)
• vid behov kan DNA-undersökning begäras för bevisning av nära släktskap
• barnets födelseattest
• utredning som sammanställts av socialmyndigheterna i barnets ursprungsland om varför barnet inte kan bo kvar hos sin biologiska familj
• utredning som sammanställts av socialmyndigheten i barnets ursprungsland om att barnets föräldrar har fått adoptionsrådgivning och förstår betydelsen av adoption
• andra utredningar och dokument som förutsätts av adoptionsnämnden

Bevisning genom dokument krävs vid adoptionstillståndsprocessen, ansökan om uppehållstillstånd för barnet samt för införande av barnet i befolkningsregistret vid magistraten (om adoptionstillstånd har beviljats). Samtliga utländska dokument ska vara översatta till finska, svenska eller engelska och legaliserade. Vid behov kan sökanden behöva resa till ursprungslandet för att rätta till eventuella bristfälliga legaliseringar.

Sökanden ska själv skaffa samtliga dokument, låta översätta och legalisera dem och svara för kostnaderna som orsakas av detta. Sökanden svarar också för kostnaderna som orsakas av andra utredningar som eventuellt ska skaffas (t.ex. DNA-tester).

Bestyrkande eller legalisering av handlingar

För att en handling som utfärdats av en utländsk myndighet ska ha avsedd rättsverkan i Finland ska handlingen i regel bestyrkas, dvs. legaliseras. Legaliseringen av en handling är en åtgärd som görs för att säkerställa parternas rättsskydd och en tillförlitlig förvaltning och säkerställa att den instans som utfärdat dokumentet faktiskt har rätt enligt landets gällande lagstiftning att utfärda en sådan handling.

Legaliseringen görs på två olika sätt beroende på om det avsedda landet har tillträtt Haagkonventionen från år 1961 om slopande av kravet på legalisering av utländska officiella handlingar (s.k. Apostille-konventionen). Om handlingen har utfärdats i en s.k. apostille-stat intygas riktigheten av handlingen med ett apostille-intyg av den behöriga myndigheten i landet. Genom apostille-intyget bestyrkes riktigheten av namnunderskriften på en handling, undertecknarens tjänsteställning samt äktheten hos eventuella sigill eller stämplar på handlingen. I andra än s.k. apostille-stater intygas riktigheten av handlingar av landets utrikesministerium, varefter en finsk beskickning med behörighet i det aktuella landet legaliserar handlingen genom att bifoga ett intyg över att tjänstemannan vid det nämnda utrikesministeriet har rätt att utfärda en sådan handling. Om Finland inte har en beskickning i det avsedda landet och landet inte hör till någon beskicknings verksamhetsområde kan det i vissa fall vara möjligt att låta legalisera handlingarna i ett annat nordiskt lands beskickning (dock inte Norge).

Eftersom förfalskade handlingar är vanliga i Västafrika, är förutsättningen för legalisering av ett västafrikanskt dokument att dokumentets äkthet först har klarlagts. Ansvaret för handlingens äkthet ligger hos klienten, som därför är skyldig att lämna handlingen till en juridisk byrå som följs upp av beskickningen och utrikesministeriet och som kan verifiera äktheten av handlingen. Klienten svarar också för de kostnader som uppstår av att äktheten verifieras. Eftersom alla nordiska länder inte förutsätter äkthetsbevis av västafrikanska handlingar, kan handlingar från det området som är avsedda att företes i Finland inte legaliseras av ett annat nordiskt lands beskickning.

Mer information om förfarandet för legalisering och verifiering av västafrikanska handlingar finns på webbplatsen för Finlands ambassad i Abuja (på finska):

http://www.finlandnigeria.org/public/default.aspx?nodeid=41913&contentlan=1&culture=fi-FI

Handlingarna ska företes på finska, svenska eller engelska. Handlingar som är skrivna på andra språk ska översättas av en auktoriserad translator. Auktoriserade translatorer i Finland: http://www.oph.fi/utbildning_och_examina/auktoriserade_translatorer Om dokumenten har översatts utomlands ska även översättningen legaliseras.

Adoptionsnämnden varnar: Enskilda adoptioner kan medföra risker

Adoptionslagen år 2012 innebar en skärpning av kriterierna för adoption. Syftet var att förebygga risker i samband med enskilda adoptioner, såsom barnhandel. Målet var också att säkerställa barnets faktiska behov av internationell adoption. Barnets bästa tryggas bäst genom att adoptionen sker genom förmedling av en internationell adoptionstjänst. Internationell adoptionstjänst ges av Helsingfors stads social- och hälsovårdssektorn, Interpedia rf och Rädda Barnen rf.

En person som är bosatt i Finland och vill adoptera ett barn från ett annat land ska enligt adoptionslagen, oberoende av sitt medborgarskap, få tillstånd av adoptionsnämnden samt adoptionsrådgivning och internationell adoptionstjänst.

Enskild adoption av ett barn förbi den lagstadgade processen innehåller många osäkerhetsfaktorer och risker. Sådana är bland annat:

• adoptionen är inte giltig i Finland.
• Helsingfors tingsrätt fastställer inte en adoption som skulle ha förutsatt ansökan om tillstånd.
• barnet får inte resedokument eller inresetillstånd till Finland.
• barnet får inte finskt medborgarskap.
• barnets bakgrund förblir oklar och/eller är förknippad med oegentligheter.