Adoptionsnämndens anvisningar

I sina anvisningar lyfter adoptionsnämnden fram omständigheter som uppdagats vid tillståndsförfarandet och som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Anvisningarna uppdateras efter behov, och bör därför gärna läsas.

Den allmänna styrningen av adoptionsrådgivning tillhör social- och hälsovårdsministeriet. SHM har publicerat en handbok för dem som tillhandahåller adoptionsrådgivning (pdf) (på finska) som bör användas när hemutredning görs.

1. Läkarutlåtanden

Till ansökan ska alltid bifogas T-utlåtande. Tidigare har det godkänts att sökandena företer ett T-utlåtande till socialarbetaren som ger adoptionsrådgivning, men numera ska ett T-utlåtande också sändas till adoptionsnämnden för påseende. T-utlåtandet ska vara fullständigt, dvs. samtliga uppgifter som antecknats i utlåtandet ska sändas till adoptionsnämnden. T-utlåtandet får inte vara äldre än ett år när det anländer till nämnden. Adoptionssökanden ska intyga uppgifterna i T-utlåtandet med sin underskrift.

Om en adoptionssökande har en kronisk sjukdom eller någon sådan sjukdom eller skada som begränsar sökandens möjligheter att vårda ett barn eller vars prognos är dålig, ska sökanden sända in ett utlåtande till adoptionsnämnden om sitt hälsotillstånd, utfärdat av en specialistläkare.

Av specialistläkarutlåtandet ska åtminstone följande omständigheter framgå:

• På vilket sätt påverkar hälsotillståndet Er funktionsförmåga?
• Allmäntillståndet och funktionsförmågan för närvarande? Orsakar sjukdomen symtom, och i så fall hurdana symtom?
• Använder Ni medicinering mot sjukdomen?
• Läkarens helhetsbedömning av hur Ert hälsotillstånd och Era symtom samt eventuella associerade sjukdomar kommer att utvecklas i framtiden. På vilket sätt kan Er sjukdom eventuellt påverka Er förmåga att uppfostra ett adoptivbarn och ta hand om barnet fram till vuxen ålder?
• Påverkar sjukdomen Er förväntade livslängd, och i så fall på vilket sätt?
• Att ta emot ett adoptivbarn i familjen kan vara en synnerligen stressande livsperiod som kräver betydande resurser. På vilket sätt reagerar Er sjukdom på påtaglig stress? På vilket sätt bedömer läkaren att den kris som följer av adoptivbarnets eventuella ankomst kommer att påverka Ert hälsotillstånd?

Läkarutlåtandet som skickas till nämnden får inte vara äldre än 6 mån när det anländer till nämnden. En specialistläkare ska i sitt utlåtande ta ställning till hur sjukdomen påverkar adoptivföräldraskapet. Om läkaren inte har tagit ställning till adoptivföräldraskapet måste nämnden begära tilläggsutredning.

Nämnden bedömer effekterna av sökandenas hälsotillstånd i relation till adoptivbarnets bästa. Det är viktigt att sökandena har stabil fysisk och psykisk hälsa, och att de kan ge adoptivbarnet god vård och omsorg ända in i vuxenheten. Det primära kriteriet i adoptionsnämndens beslutsfattande är alltid barnets bästa, och bedömningen av hälsotillståndet görs separat från fall till fall.

2. Socialvårdsorganets utlåtanden

Enligt 24 § 3 mom. i adoptionslagen ska adoptionsbyrån, om den lämnar adoptionsrådgivningen, hos socialvårdsorganet i barnets och sökandenas hemkommun inhämta ett utlåtande om deras förhållanden. Utlåtandet får inte vara äldre än ett år när ansökningen anländer till adoptionsnämnden.

Ett färskt utlåtande av socialnämnden krävs också för de tilläggsutredningar som uppgörs för ansökan om förlängning av tillståndet.

3. Sökande som lever i registrerat partnerskap eller samboförhållande behöver samtycke av partner

En förutsättning för adoptionstillstånd när sökanden lever i registrerat partnerskap eller samboförhållande är att den andra parten i parförhållandet har gett sitt samtycke till adoptionen. Till sökandens hemutredning bifogas därför en kopia av en handling som undertecknats av partnern och där han eller hon ger sitt samtycke till att adoptera ett barn.

Bestämmelserna om givande av samtycke finns i 14 § i adoptionslagen. Samtycket ska ges skriftligt. Samtycket ska dateras och undertecknas av den som ger sitt samtycke. Samtycket mottas personligen av den som lämnar adoptionsrådgivning.

Adoptionsrådgivning ges också till sökandens partner.

4. Polisuppgifter

Under adoptionsrådgivningen bör straffregistret kontrolleras samt adoptionssökandenas polisuppgifter och uppgifter om eventuella fall där polisen larmats till bostaden. Kontrollen bör ha gjorts högst ett år före den tidpunkt då ansökan anländer till adoptionsnämnden.

Ett kommunalt socialvårdsorgan som fungerar som tillhandahållare av adoptionsrådgivning har rätt att få polisuppgifterna med stöd av 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000).

Om adoptionsrådgivningen lämnas av en adoptionsbyrå (i praktiken Rädda Barnen rf), ska den begära kontroll av polisuppgifter av socialvårdsorganet i sökandenas hemkommun samtidigt som den inhämtar ett utlåtande om sökandenas förhållanden enligt 24 § i adoptionslagen (22/2012).

Sökandens polisuppgifter får inte lämnas in till adoptionsnämnden som sådana. Det räcker att hemutredningen innehåller ett nämnande om att polisuppgifterna har kontrollerats. Om adoptionssökandens polisuppgifter innehåller en sådan anteckning som kan påverka deras adoptivföräldraskap, ska detta antecknas i hemutredningen. I annat fall räcker det att hemutredningen innehåller uppgiften om att sökandens polisuppgifter har kontrollerats samt datum för kontrollen. En bedömning av den eventuella effekten på adoptivföräldraskapet görs av det kommunala socialvårdsorganet.

En anteckning om att polisuppgifterna har kontrollerats samt om eventuella larm av polisen till bostaden ska finnas i alla hemutredningar. Om anteckning saknas måste adoptionsnämnden begära tilläggsutredning.

5. Adoption utan adoptionstjänstorgan

Utgångspunkten är att en person som adopterar ett barn från en främmande stat alltid ska begära adoptionsrådgivning och internationell adoptionstjänst. Adoptionstjänstorganen är Interpedia rf, Rädda barnen rf och Helsingfors stads social- och hälsovårdssektorn (tar inte emot nya klienter).

I undantagsfall kan ett barn emellertid adopteras från en främmande stat också på annat sätt än genom förmedling av ett adoptionstjänstorgan. Också dessa så kallade enskilda adoptioner kräver tillstånd av adoptionsnämnden.

Tillstånd för internationell adoption utan adoptionstjänstorgan kan närmast beviljas om det barn som adopteras är en nära släkting till sökanden. I dessa fall bör man alltid först säkerställa att adoptionen inte kan ordnas genom förmedling av ett adoptionstjänstorgan.

Vid adoption utan adoptionstjänstorgan ska adoptionsnämnden bedöma om den planerade adoptionen är förenlig med barnets bästa. Enligt subsidiaritetsprincipen ska adoptionsnämnden först utreda om barnet i stället för att lämnas till internationell adoption kan växa upp i sin ursprungsstat, antingen i sin egen familj eller till exempel hos andra nära släktingar som är bosatta där. Detta stöds också av vissa internationella konventioner. Enligt artikel 21 i FN:s konvention om barnets rättigheter och artikel 4 i Haagkonventionen om internationella adoptioner ska subsidiaritetsprincipen iakttas vid internationella adoptioner. Det innebär att internationell adoption kan övervägas först när det i tillräcklig utsträckning har utretts om barnet kan adopteras eller placeras i en fosterfamilj eller tas om hand på något annat lämpligt sätt i sitt hemland.

När adoptionsnämnden handlägger en ansökan om adoption utan adoptionstjänstorgan ska den på ett tillräckligt sätt kunna säkerställa att adoptionen är förenlig med barnets bästa och att barnet enligt internationella konventioner får lämnas till adoption. En sökande som saknar adoptionstjänstorgan ska själv sörja för att bl.a. skaffa behövliga handlingar samt låta översätta och legalisera handlingarna.

Adoptionsnämnden kan också vid behov kräva att det nära släktskapet verifieras genom en DNA-undersökning. Sökanden betalar kostnaderna för eventuell DNA-testning mm.

Nämnden kan kräva bl.a. handlingar med följande innehåll:

• bevisning genom dokument av släktskapsförhållandet (nära släkting)
• barnets födelseattest
• utredning som utarbetats av en socialmyndighet i barnets ursprungsland om varför barnet inte kan bo kvar hos sin biologiska familj
• utredning som utarbetats av en socialmyndighet i barnets ursprungsland om att barnets biologiska föräldrar har fått adoptionsrådgivning och förstår betydelsen av adoption.

Obs. Tillstånd till adoption utan förmedling av adoptionstjänstorgan garanterar inte i sig att barnet får komma till Finland. Om båda adoptionssökandena saknar finskt medborgarskap, kan adoptivbarnet inte heller få finskt medborgarskap (och därför inte heller finskt pass). I sådana fall bör uppehållstillstånd ansökas för barnet, varom beslut fattas av Migrationsverket med stöd av utlänningslagen (301/2004). Adoptionssökande bör därför redan under adoptionsrådgivningen informeras om att de ska ansöka om uppehållstillstånd för barnet när det blir aktuellt.