Reparation av fukt- och mikrobskador
En fuktskada kan bero till exempel på ett rörläckage, bristfällig eller felaktigt utförd fuktisolering i våtrum, otillräcklig ventilation eller byggfel, som gör det möjligt för fukt att tränga in eller kondenseras i konstruktionerna. Fuktskador kan också förorsakas av den som använder rummen genom oaktsam hantering av vatten, blockerade ventilationskanaler eller bl.a. dåligt gjorda vattenanslutningar till tvätt- eller diskmaskinen.
Hur visar sig en fuktskada?
En unken lukt som påminner om en jordkällare eller en stickande lukt tyder ofta på en fukt- eller mögelskada. Lukten förorsakas av ämnesomsättningsprodukter av mikrober, och därför varierar lukten beroende på mikrobarten och tillväxtytan (byggnadsmaterialet). Typiska tecken på att konstruktionerna innehåller för mycket fukt är flagnande färg- eller putsytor, mörknande trä, utbuktningar i golvbeläggningen eller till och med mikrobtillväxt som kan ses med blotta ögat på ytan av konstruktionen. Fuktläget i konstruktionerna kan vid behov kartläggas med till exempel apparater som mäter fukten i ytkonstruktionerna.
Hur undersöks en fuktskada?
För att åtgärda en sanitär olägenhet som orsakats av mikrober behöver man vanligen anlita sakkunniga inom byggnadsbranschen som specialiserat sig på fuktskador. Det gäller nämligen att hitta de rätta byggnadstekniska saneringslösningarna.
Ofta måste man göra en fuktskadeundersökning av byggnaden för att få reda på varför konstruktionerna har skadats. Det kan finnas flera olika orsaker bakom skadan. Därför ska man inte sluta utredningsarbetet så fort man har hittat den första möjliga orsaken. Den säkraste kartläggningen av det skadade områdets omfattning får man genom att öppna konstruktionerna på ett tillräckligt stort område. Det kan också vara nödvändigt att undersöka hur ventilationen fungerar och hur luftströmmarna rör sig.
Hur reparerar man en mikrobskada?
Man hittar mycket sällan mikrobtillväxt på lösegendom, om inte lösegendomen har blivit våt. I så fall har lösa sporer och organiska, illaluktande och irriterande föreningar som uppstått genom mikrobtillväxtens ämnesomsättning fastnat på ytorna och i porösa material. Sporhalterna är oftast låga jämfört med det mikrobskadade materialet, det är svårt att mäta avdunstande organiska föreningar på lösegendom och halterna är små.
Oftast får man bort en del av sporerna genom att dammsuga och fukttorka lösegendomen, men det är mycket svårare att få bort den ingrodda lukten. Hur känslig en människa är för lukter är mycket individuellt, och långtidsexponering gör oftast människan känsligare. Det bästa sättet att ta reda på detta är att testa en möbel i sänder i ren inomhusluft.
Fuktiga byggnadsmaterial som skadats av mikrober och som är enkla att byta ut måste i allmänhet ersättas med nya, rena material. Fuktiga stenkonstruktioner måste rengöras från mikrobtillväxt och konstruktionerna torkas.
Under saneringsarbetets gång är det viktigt att se till att saneringsobjektet är tillräckligt isolerat, till exempel genom sektionering. Rekommendationer om saneringsarbeten finns i social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelnings publikation 4/1997 om byggnadsarbetares exponering för mikrober och om hur exponeringen kan reduceras vid rivning och sanering av byggnader, och på Ratu-kort 82-0239 om rivning av fukt- och mikrobskadade konstruktioner.