Radon i inomhusluften

Radon följer med inandningsluften till lungorna. Den stråldos som når lungorna ökar risken för lungcancer. Radon medför en större risk för rökare än för icke-rökare.

De kommunala hälsoskyddsmyndigheterna bör uppmana innehavare och ägare av bostäder och andra vistelseutrymmen att vidta åtgärder för att minska radonhalten i inomhusluften då årsmedelvärdet av radon överstiger 300 Bq/m³. Miljöministeriet och Strålsäkerhetscentralen har gett ut handböcker om åtgärder för att minska radonhalten i inomhusluft.

Radon når rumsluften från marken under byggnaden, via radon som frigörs i samband med användning av hushållsvatten och i små mängder genom utsöndring från byggnadsmaterial. En av de största radonkällorna i finländska småhus är marken och fyllnadsgruset. Därifrån sprids radon via underbyggnaden in i bostaden.

Radonhalten i borrbrunnsvatten är också i genomsnitt mer än tiofaldig i jämförelse med annat brunnsvatten. I vissa bostäder kan användning av borrbrunnsvatten förorsaka höga radonhalter i rumsluften. I bostäder som finns i de övre delarna av flervåningshus härstammar så gott som all radon från byggnadsmaterialet.

Enligt social- och hälsovårdsministeriets förordning om joniserande strålning (1044/2018) om maximivärden för radonhalten i rumsluft får årsmedelvärdet för radonhalten i rumsluften i en bostad inte överstiga 300 becquerel per kubikmeter (Bq/m3). Nya bostäder ska planeras och byggas så att årsmedelvärdet för radonhalten inte överstiger 200 Bq/m³.