Partiklar och fibrer i inomhusluften

Mängden partiklar och deras sammansättning i inomhusluften beror huvudsakligen på människornas egen aktivitet i bostaden och på partiklar som kommer in från utomhusluften, närmare bestämt trafikutsläpp, såsom gatudamm och avgaser, och partiklar som härstammar från naturen, bl.a. pollen. På egnahemshusområden kan också partikelutsläpp från individuella värmepannor och eldstäder ha en lokal betydelse, eftersom utsläppshöjden för skorstenar är låg.

Även konstruktionerna kan släppa in partiklar, om luften strömmar okontrollerat genom konstruktionerna. Om ventilationsanläggningarna och ventilationskanalerna är smutsiga eller i dåligt skick kan också de ge upphov till partiklar i inomhusluften. Genom att filtrera tilluften så effektivt som möjligt kan man minska mängden av partiklar som kommer in från utomhusluften. Speciellt i närheten av livliga trafikleder är det nödvändigt att filtrera tilluften.

På mängden av partiklar som orsakas av människans egen aktivitet inverkar bl.a. tobaksrökning, husdjur, mängden och kvaliteten av textilier samt städvanor. Information om hur effektiv ventilationen ska vara och hur ofta ventilationsanläggningen ska rengöras och underhållas med tanke på hälsan finns under rubriken Temperatur och ventilation i vistelseutrymmen.
I inomhusluften blir stora partiklar inte svävande i luften, utan de sätter sig på golvet och andra plana ytor. Framför allt organiska partiklar och mineralullsfibrer i nedfallet damm påverkar hälsan. Irritationssymptom kan uppstå vid direkt kontakt med huden och då tillfälligt förhöjda partikelhalter belastar slemhinnorna i luftvägarna och ögonen.

Inandningsbara partiklar och finpartiklar

Utomhus härstammar de inandningsbara partiklarna och finpartiklarna från förbränningsreaktioner, fjärrspridning av utsläpp från trafik, energiproduktion och industri samt gatudamm. Finpartiklar i utomhusluft har konstaterats öka dels symptomen hos barn och astmatiker, dels intagningen på sjukhus och dödligheten bland personer med sjukdomar i andningsorganen eller hjärtsjukdomar.

Utifrån de forskningsresultat som finns att tillgå i dag kan det inte fastställas någon halt under vilken olägenheter inte skulle förekomma, vilket skulle förebygga sanitära olägenheter som förorsakas av partiklar i utomhusluften. Finpartiklarna (PM2.5) antas vara skadligast med tanke på hälsan, eftersom de når längre in i luftvägarna än stora partiklar.

Asbest

Asbest användes i många olika byggnadsmaterial fram till 1970-talet, bl.a. rörisoleringar, ventilationskanaler, golvplattor, lim, fixbruk, spackel samt byggskivor. Hela asbestmaterial som är i gott skick är inte skadliga för hälsan, men från trasiga material som innehåller asbest kan det lossna asbestfibrer i inomhusluften.

När man planerar en sanering av en byggnad ska man alltid utreda om konstruktionerna innehåller asbest och i så fall i hur stora mängder. Vid saneringar av konstruktioner som innehåller asbest är det viktigt att sörja för ändamålsenlig isolering av arbetszonerna, undertryck och efterstädning. Vid hantering av asbestmaterial sprids damm och andra asbestfibrer i luften. Endast företag med behörigt tillstånd får riva och sanera konstruktioner som innehåller asbest.

Halten av asbestfibrer i inomhusluft ska ligga under 0,01 fibrer/cm3. Asbestfibrer får inte förekomma i damm som lagt sig på ytorna. Asbesthalten i rumsluften bör mätas om asbestrivnings- eller saneringsarbeten utförs i byggnaden och fibrer kan spridas från det rum som rivs till inomhusluften i en bostad eller något annat vistelseutrymme. Också i sådana fall där de material i byggnaden som innehåller asbest är i dåligt skick kan det finnas skäl att mäta fiberhalten i inomhusluften. Via inandningsluften når fibrerna lungorna, där de anhopas. Exponering för asbestfibrer kan förorsaka lungcancer, asbestos och sjukdomar i lungsäcken.

Tolkningen av asbestresultat har skärpts vad gäller mätosäkerhet (9.6.2021)

I 4 § 3 mom. i förordningen om boendehälsa (SHM:s förordning 545/2015) konstateras följande om mätosäkerhet:

”När ett överskridande av åtgärdsgränserna bedöms ska det göras en granskning av osäkerheten i provtagningshändelsen och i den fortsatta analysen. En åtgärdsgräns överskrids om de numeriska värdena för de exponeringar som avses i denna förordning överskrids när mätosäkerheten beaktas.”

Tidigare har denna punkt i förordningen tolkats som att åtgärdsgränsen endast överskrids om resultatet minus mätosäkerheten överskrider åtgärdsgränsen. Det gällde alla åtgärdsgränser. För asbest har tolkningen nu ändrats med nedanstående motiveringar:

Gränsen för luftprov av asbest uttrycks enligt följande (19 §, 4 mom.):

”Om det i damm som lagt sig på ytorna förekommer asbestfiber, anses åtgärdsgränsen ha överskridits. Halten av asbestfiber i inomhusluften får inte överskrida 0,01 fiber/cm³.”

I förordningen konstateras ”får inte överskridas”. Asbest är känd för att obestridligen vara ett hälsoskadligt ämne och asbest förekommer normalt sett inte i inomhusluften. Vid bedömningen av huruvida åtgärdsgränsen för asbest överskrids ska osäkerhetsfaktorn beaktas striktare än vad som i övrigt ska göras vid undersökning av boendehälsan enligt anvisningarna. Syftet med luftprov av asbest är att bekräfta att det inte finns asbest i luften. Om mätresultatet plus mätosäkerheten (mätosäkerheten och Poissons 95 %-iga fördelning) överskrider den gräns för halten asbest i luften som anges i förordningen anses åtgärdsgränsen ha överskridits. Då ska nödvändiga åtgärder vidtas för att utreda källan och rätta till situationen.

Valvira inlämnar sin tolkning till social- och hälsovårdsministeriet för kännedom. Ministeriet kan ta den i beaktande vid reformen av förordningen om boendehälsa.

Mineralullsfibrer

Mineralullsfibrer kan härstamma från exempelvis tilluftskanalers ljuddämpare och isoleringar eller akustikskivor som är i dåligt skick. Fibrer kan hamna i inomhusluften också från isoleringarna i väggarna och taket, om luft kommer åt att strömma okontrollerat genom konstruktionerna. Mineralullsfibrerna kan orsaka irritationssymptom i ögonen, på huden och på slemhinnorna.
Exempel på industriella mineralfibrer är keramiska fibrer, isolerullsfibrer och glasullsfibrer. Åtgärdsgränsen för dessa i damm som lagt sig på ytorna under två veckor är 0,2 fibrer/cm2.