Utredande av dödsorsak
Enligt lagen om utredande av dödsorsak ska dödsfall utan dröjsmål anmälas hos en läkare eller polisen. Enligt förordningen om utredande av dödsorsak ska dödsfall ofördröjligen anmälas i första hand hos den läkare som har behandlat den avlidne under hans sista sjukdom, eller hos läkare vid hälsovårdscentral eller hos polisen på dödsorten.
När en person har avlidit i sitt hem, i en bostad, på en vårdanstalt eller på väg till dit är en läkare den primära ansvariga myndigheten. Endast när dödsfallet har inträffat utomhus eller i en offentlig lokal är polisen den primära ansvariga myndigheten.
I samtliga dödsfall ska dödsorsaken utredas. Den primära ansvariga myndigheten ska inleda utredandet av dödsorsaken. Den läkare som har behandlat den avlidne under hans sista sjukdom eller en läkare vid hälsovårdscentralen på dödsorten ska, efter att ha erhållit anmälan om dödsfall utan dröjsmål verkställa yttre likbesiktning för konstaterande av döden och för utredande av dess orsaker samt övriga omständigheter därvid.
Medicinsk utredning av dödsorsak
En medicinsk utredning av dödsorsak utförs om man vet att dödsfallet har orsakats av en sjukdom och den avlidne under sin sista sjukdom har vårdats av läkare.
Den utredning av dödsorsak som utförs av läkare kan basera sig på undersökningar som läkaren gjort under patientens livstid, patientens hälsouppgifter eller på en medicinsk obduktion. Läkaren skriver ut en dödsattest utgående från dessa uppgifter. Detta förfarande tillämpas i majoriteten av alla dödsfall.
En medicinsk obduktion kan verkställas, om obduktionen är av nöden för den allmänna hälso- och sjukvården. Om det till exempel gäller någon sällsynt sjukdom kan obduktionen ge nytta för forskningen kring sjukdomen. Samtycke till obduktion ska utverkas av närmaste anhöriga eller annan närstående person till den avlidne. Om anhöriga inte finns eller om de inte kan nås för erhållande av samtycke kan Institutet för hälsa och välfärd (THL) ge tillstånd till verkställande av obduktion. Obduktion kan dock inte verkställas om man vet att de anhöriga ställer sig negativt till obduktion.
En obduktion ska verkställas även om den avlidnes nära anhöriga eller annan närstående person begär det, och om det kan ske utan att den övriga verksamheten vid verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård försvåras.
Rättsmedicinsk utredning av dödsorsak
En rättsmedicinsk utredning av dödsorsak innefattar alltid polisundersökning. Polisen ska verkställa undersökning för utredande av dödsorsak när:
- då det inte är känt, att döden förorsakats av sjukdom, eller då den avlidne inte under sin sista sjukdom behandlats av läkare
- då döden förorsakats av brott, olycksfall, självmord, förgiftning, yrkessjukdom eller vårdåtgärd eller det är anledning att befara, att döden föranletts av någon sådan orsak
- då dödsfallet eljest inträffat överraskande.
Polisen kan utgående från undersökning och förhandsuppgifter be läkaren utfärda en dödsattest eller förordna att en rättsmedicinsk obduktion ska verkställas. Om obduktion verkställs utfärdas samtliga handlingar som gäller dödsfallet och dödsorsaken av rättsläkaren. Detta är förfarandet i majoriteten av de rättsmedicinska fallen. Institutet för hälsa och välfärd har hand om ordnandet av rättsmedicinska obduktioner.
Anmälning av dödsfall samt begravningstillstånd
När läkaren har konstaterat ett dödsfall, ska en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård, Institutet för hälsa och välfärd eller läkaren utan dröjsmål göra en anmälan om dödsfallet till befolkningsdatasystemet.
Om dödsdagen inte kan fastställas i samband med konstaterande av dödsfallet, ska den ovan avsedda aktören utan dröjsmål göra en anmälan om dödsfallet till befolkningsdatasystemet efter det att dödsdagen har fastställts eller uppskattats.
Om inte anmälan görs via ett tekniskt gränssnitt, ska anmälan om dödsfallet göras till den magistrat inom vars verksamhetsområde den avlidne hade sin hemkommun vid sin död eller, om hemkommun saknas, till magistraten på dödsorten.
Verksamheten för hälso- och sjukvård eller läkaren i fråga ska dock anmäla uppgiften om ett dödfött barn till Folkpensionsanstalten.
Efter att ha utrett dödsorsaken ska läkaren skriva ut en dödsattest och utfärda begravningstillstånd till den som har meddelat att han eller hon sköter den avlidnes begravning eller kremering. Begravningstillståndet eller en kopia av det får lämnas också till en aktör som på uppdrag av den som sköter begravningen eller kremeringen har hand om de praktiska arrangemangen i anslutning till begravningen eller kremeringen.
Om utredningen av dödsorsaken blir fördröjd på grund av specialundersökningar eller någon annan motsvarande orsak, ska läkaren, efter att ha verkställt de undersökningar som direkt hänför sig till liket, utfärda ett begravningstillstånd. När dödsorsaken blivit utredd ska läkaren utan dröjsmål skriva ut en dödsattest.
Verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård eller läkaren ska utan dröjsmål, dock senast inom tre månader efter det att dödsfallet har konstaterats, sända dödsattesten till Institutet för hälsa och välfärd.
Handlingarna är sekretessbelagda
Handlingar som gäller utredande av dödsorsak ska hållas hemliga. Med stöd av lagen om utredande av dödsorsak får uppgifter om dödsorsaken endast yppas för vissa myndigheter som är berättigade att erhålla dessa uppgifter (t.ex. en domstol eller Valvira) och till den person, på vars ansökan eller med vars samtycke den för utredande av dödsorsaken nödiga åtgärden vidtagits, samt den avlidnes närmaste anhöriga eller annan närstående samt i vissa fall till försäkrings- och pensionsanstalter.
I praktiken lämnas vanligen en kopia av dödsattesten till den avlidnes anhöriga. I samband med rättsmedicinsk utredning av dödsorsak lämnas uppgifterna till den anhöriga av polisen som förordnat obduktion.
Principer för fastställande av dödsorsaker
Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition avses med dödsorsak alla de sjukdomar, sjukliga tillstånd eller skador som antingen medförde eller bidrog till dödsfallet och de omständigheter vid olycksfallet eller våldshandlingen som framkallade sådan skada. Dödsorsaken fastställs på basis av samtliga sjukdomsuppgifter och andra anamnestiska uppgifter och de undersökningar som under livstiden utförts samt undersökningar av kroppen efter dödsfallet.
Dödsattesten är en schematisk sammanställning av de uppgifter som gäller den avlidne och dödsfallet. I dödsattesten är dödsorsakerna grupperade enligt följande: Dödsorsaker (underliggande dödsorsak, intermediär dödsorsak, omedelbar dödsorsak) samt Andra betydande sjukdomar, skador och tillstånd som medverkat till dödsfallet.
Enligt Statistikcentralens definition är den underliggande dödsorsaken den sjukdom som igångsatt serien av sjukdomstillstånd som lett till död. Den underliggande dödsorsaken kan vara samma som den omedelbara dödsorsaken, men den omedelbara dödsorsaken kan också vara ett separat sjukdomstillstånd som orsakats av den underliggande dödsorsaken. I dödsattesten ska den underliggande dödsorsaken, den intermediära dödsorsaken och den omedelbara dödsorsaken stå i en medicinskt hållbar och logisk orsaksrelation till varandra, som börjar med den underliggande dödsorsaken och slutar med den omedelbara dödsorsaken. I dödsattesten är det endast möjligt att ange en kedja av orsakssamband mellan sjukdomstillstånd eller incidenter som slutar med omedelbar dödsorsak. Om det finns flera alternativ, måste läkaren vid utfärdande av dödsattest fatta ett beslut om vilken kedja av orsakssamband mellan sjukdomar eller incidenter är den som medicinskt sett är mest betydande. Då bör det övervägas om dödsfallet sannolikt skulle ha kunnat förhindras eller åtminstone uppskjutas till en senare tidpunkt genom eliminering av någon av de alternativa underliggande dödsorsakerna. Denna faktor väljs som underliggande dödsorsak, och diagnoserna för de konkurrerande orsakerna antecknas i dödsattesten som medverkande orsaker till dödsfallet.
I dödsattestens avsnitt Händelseförloppet ges en kortfattad beskrivning av omständigheterna kring och bakgrundsfaktorerna till dödsfallet.
Dödsklassen bestäms enligt den underliggande dödsorsaken och omständigheterna därvid. Vid fastställande av dödsklass beaktas de medicinska observationerna som gäller den avlidne, uppgifterna av polisundersökningen om händelseplatsen och omständigheterna vid dödsfallet samt den övriga informationen som gäller dödsfallet. I den gällande dödsattestblanketten anges följande alternativa dödsklasser: sjukdom, yrkessjukdom, olycksfall, medicinsk vård eller undersökningsåtgärd, självmord, brott mot liv, krig och oklar dödsklass.
Styrningen av och tillsynen över utredning av dödsorsak hör till Institutet för hälsa och välfärd. I slutet av denna webbsida finns en länk till verkets ifyllningsanvisningar för dödsattestblanketter.
Antal medicinska och rättsmedicinska obduktioner
Antalet medicinska obduktioner har kontinuerligt minskat. År 1975 utfördes 9 044 medicinska obduktioner (21 % av dödsfallen), men år 2007 var motsvarande antal 3 541 (7 % av dödsfallen). Under de senaste åren har antalet fortsatt att minska. År 2017 var antalet medicinska obduktioner 2 316 (4,3 % av dödsfallen).
Antalet rättsmedicinska obduktioner ökade i tre decennier. År 1975 utfördes 6 418 rättsmedicinska obduktioner (15 % av dödsfallen) och år 2007 var deras antal 11 925 (24 % av dödsfallen). Därefter har antalet minskat. År 2017 var antalet rättsmedicinska obduktioner 8 514 (15,9 % av dödsfallen).