Kontrollering av vitalparametrar

Glömmer man kontrollera vitalparametrar?

Efter operationen i uppvakningsenheten hade patienten lågt blodtryck (85/52 mmHg) och hög puls (130). Trots det tillät anestesiläkaren att patienten flyttades till avdelningen. Lågt blodtryck rapporterades till avdelningen, men vitala funktioner kontrollerades inte ens när patienten fick illamående. Senare blev patienten livlös. Återupplivning gav inget resultat, och patienten avled. Vid obduktionen observerades blödning i bukhålan.

Patienten ramlade på avdelningen och slog huvudet. Grundsjukdomar var typ-2 diabetes och förmaksflimmer i hjärtat som behandlades med Marevan. Blodtryck eller puls kontrollerades inte på patienten och medvetandegraden uppföljdes inte. Två dagar efter incidenten blev patienten förvirrad, och vid undersökning påträffades hjärnblödning som ledde till döden.

Patienten hade varit inlagd på avdelningen på grund av pankreatit, och han fick ett krampanfall under/efter vilken han uppvisade högt blodtryck och hög puls samt låg syresaturation. Som behandling mot delirium insattes diazepam-loading. Det låga syremättnadsvärdet kontrollerades inte, och andningsfrekvensen uppmättes inte trots anteckning i journalen: patienten blir blå vid vändning.

Valvira har behandlat ett flertal tillsynsärenden där patientens vitalparametrar inte har följts på ett adekvat sätt. Bristande monitorering har kunnat leda till att ett allvarligt sjukdomstillstånd inte har observerats eller identifierats. Majoriteten av patienterna får tillbörlig behandling, men Valvira har också uppmärksammat att vissa fel tenderar att upprepas i vården.

Brister har uppdagats i uppföljningen av vitalparametrar till exempel i samband med operationer, efter ramlande och slag mot huvudet samt vid nedsatt allmäntillstånd. Brister har konstaterats i kunnandet och agerandet av både skötare (sjukskötare, barnmorska, hälsovårdare, närvårdare, primärskötare, hjälpskötare) och läkare.

De vanligaste bristerna har gällt uppföljning av temperatur, blodtryck, puls, blodsocker, andningsfrekvens, saturation, medvetandegrad och urinutsöndring. Dessutom har det förekommit inadekvat uppföljning av patientens allmäntillstånd (hudfärg och temperatur, svettning, funktionsförmåga osv.). Bristerna har orsakats antingen av bristfälliga läkarordinationer eller allmänna anvisningar, försummelse att iaktta dem eller att man i samband med ändringar i patientens tillstånd inte insett, att vitala funktioner måste kontrolleras. Instruktioner och allmänna anvisningar bör innehålla mål- eller referensvärden, och om de inte uppnås, ska patientens tillstånd följas upp noggrannare eller åtgärdas.

Tidvis har även journalföringen varit bristfällig i fråga om mätningsresultat och anteckningar om uppföljning av patientens mående.

Vilka åtgärder behövs

Legitimerade läkare beslutar om medicinska undersökningar av en patient, ställer diagnos och beslutar om vården och behandlingen i samband därmed. Läkaren ska vid behov ge vårdpersonalen en patientspecifik ordination om uppföljning av de vitala funktionerna eller måendet i övrigt, och vårdarbetaren ska iaktta dessa ordinationer.

Det hör till vårdpersonalens basuppgifter att följa upp patientens mående. Vårdarbetaren ska utgående från sin utbildning vid behov på eget initiativ och utan separat anvisning av läkare kunna följa upp patientens mående och livsfunktioner och utgående från sina observationer vidta nödvändiga åtgärder. Vårdare och skötare ska rapportera till läkare om förändringar i de vitala funktionerna och andra förändringar som inträffar i patientens tillstånd samt informera övriga anställda (t.ex. vårdpersonal som anländer till följande arbetsskift) om de förändringar som skett.

Både läkare och vårdpersonal ska se till att bl.a. de ordinationer av vård och behandling som getts, undersökningar som utförts på patienten samt förändringar i patientens mående på ett tillbörligt sätt har införts i patientjournalerna.

Journalanteckningar ska göras också om mätning av vitalparametrar och resultaten av dem. Journalföringen utgör en del av patientsäkerheten och vårdkontinuiteten.

Gott ledarskap gynnar patientsäkerheten

Läkaren som ansvarar för verksamhetsenheten samt förmän och chefer för vårdarbetet bär i sista hand ansvaret för att patienterna får högkvalitativ vård och behandling. Det innebär bland annat att de ska säkerställa, att verksamhetsenheter och avdelningar har adekvata handlingsregler och att de finns tillgängliga för alla anställda (utbildning, inskolning) och iakttas av alla. Man ska också se till att hyrda anställda har tillräcklig kunskap om patientuppföljningen samt om avdelningens instruktioner och rutiner.

Varje anställd ansvarar för sitt eget agerande och ser till för egen del att yrkeskunskaperna hålls uppdaterade. Förmän och chefer ska se till att yrkesutbildade personer som arbetar vid deras enhet har den yrkesskicklighet som arbetsuppgifterna kräver och att den vid behov kompletteras.