Buller

Det finns flera olika bullerkällor i boendemiljön. Bland annat trafiken, industrianläggningar och byggen orsakar buller på stora områden. Inne i byggnaderna ger olika typer av teknisk utrustning och inomhusaktiviteter upphov till buller.

Buller påverkar människan huvudsakligen via hörselsinnet. Människan observerar buller från olika bullerkällor som separata ljudflöden, och därför upplevs bullrets störningsgrad och/eller irritationsgrad separat för varje slag av buller. Verkningarna, dvs. reaktionerna som buller orsakar, visar sig som förändringar i livsfunktionerna eller beteendet och som bullerupplevelser. Det väsentliga i en bullerundersökning är alltid att först ta reda på var problemet ligger: vilken maskin som är den sannolika bullerkällan eller i vilken konstruktion det förekommer problem med ljudisoleringen.

Buller i bostäder

Faktorer som kan orsaka bullerstörningar i bostäder och andra vistelseutrymmen är teknisk utrustning och dålig ljudisolering som gör att normala vardagsljud upplevs som störande. Buller som orsakas av dem som använder lokalerna, till exempel störande levnadssätt i en bostad, är ett problem som rör upprätthållande av ordningen. I sådana situationer kan man vända sig till polisen om inte tillsägelser från fastighetens sida löser problemet.

Teknisk utrustning som kan förorsaka buller är bland annat ventilationssystem, hissar, vattenanslutna vitvaror eller olika maskiner och apparater (bl.a. maskinerna i tvättstugor, transformatorstationer). Ekvivalentnivån för buller, Laeq, som förorsakas av teknisk utrustning får i bostadsrum och motsvarande vistelse- och arbetsrum dagtid (kl. 7-22) vara högst 35 dB och nattetid (22-7) högst 30 dB. I andra rum, till exempel kök, tvättrum och bastu, får ekvivalentnivån vara högst 40 dB.

Buller som förorsakas av teknisk utrustning kan vara relativt jämnt och konstant (t.ex. ventilationssystem) eller tillfälligt, orsakat av enskilda kraftiga ljud (t.ex. hissens rörelser). Vid bedömning av sanitär olägenhet på basis av den maximala ljudnivå (LAFmax) som kan förorsakas av enstaka buller från teknisk utrustning inverkar bullrets återkommande karaktär och längd på den maximala tolererade ljudnivån 30-45dB.

Buller kan också vara smalbandigt; då är ljudnivån inte särskilt hög, men ljudets frekvens gör det störande (t.ex. lågt dån eller högt tjutande). För svag ljudisolering kan leda till att normala vardagsljud hörs från en bostad till en annan på ett sätt som är störande.

Man kan inte förutsätta att ljudisoleringsnivån i gamla hus ska vara förenlig med de gällande byggbestämmelserna, dvs. Finlands byggbestämmelsesamling C1 (finlex.fi). Om dock till exempel normalt tal hörs tydligt och begripligt från en bostad till en annan är ljudisoleringen sannolikt så dålig att den kan betraktas som en sanitär olägenhet. Även för starka stegljud kan förorsaka bullerstörningar, och i sådana fall är orsaken ofta en felmonterad golvbeläggning. Otillräcklig ljudisolering kan vid behov fastställas med hjälp av mätningar av luft- och stegljudsisoleringen.

Buller från miljön

När det gäller att bedöma sanitära olägenheter är det i allmänhet det totala bullret inomhus som är det viktigaste, men i många fall kan bullersituationen inomhus också bedömas separat för varje bullerkälla eller bullertyp. Till exempel vid bedömning av sömn- och talstörningar som beror på vägtrafikbuller gäller det att samtidigt beakta i hur hög grad och hur frekvent det förekommer också andra bullerslag som orsakar sömn- och talstörningar hos människan.

Följande ljud betraktas inte som sådant buller som hör till hälsoskyddslagens tillämpningsområde:

•        ljud från föreställningar och uppträdanden (t.ex. musikföreställningar, idrottstävlingar, teaterföreställningar) som inte orsakar hörselskador eller risk för sådana skador

•        ljud från naturfenomen och vilda djur i naturen och i strukturer formade av naturen

•        ljud från rätt designade, placerade och använda akustiska larm- och varningsapparater

•        buller som en enstaka medborgare orsakar genom sin egen livsstil och sina aktiviteter, och som riktar sig enbart mot eller orsakar olägenhet enbart för medborgaren själv

•        buller eller skakningar som orsakas av tillfällig verksamhet, i sådana fall där det har gjorts en anmälan om verksamheten enligt miljöskyddslagen

•        buller som anställda på arbetsplatser exponeras för.

Följande ljud betraktas som sådant buller som kan höra till hälsoskyddslagens tillämpningsområde:

•        buller på en arbetsplats, då bullret hörs till ett närliggande kontor som tillhör en annan arbetsgivare eller till bostäder eller andra vistelseutrymmen

•        ljud som skapas i tekniska konstruktioner av vind, regn och till exempel havsvågor samt ljud från gårds- och husdjur.