Konstaterande av dödsfall

Anmälan om dödsfall

Dödsfall ska ofördröjligen anmälas antingen hos polisen eller hos en läkare. Dödsfall som inträffat hemma anmäls i första hand hos en läkare. Valvira konstaterar att vårdplatsen för en patient som vårdas hemma i livets slutskede bör ge de anhöriga och närstående anvisningar om vilket förfarandet som tillämpas när döden inträffar. I anvisningarna bör det stå att de anhöriga när döden inträffat omedelbart ska ringa i första hand till den behandlande läkaren (telefonnumret bör stå i anvisningarna). Anvisningen bör också innehålla kontaktuppgifter till läkaren kvällstid, under helger och jourtid).

Konstaterande av dödsfall

Innan en utredning av dödsorsaken inleds ska personen konstateras vara död. I förordningen om  dödskriterierna (27/2004) föreskrivs det att endast en läkare kan vara ansvariga myndigheten för konstaterande av dödsfall. Enligt förordningen kan en människas död konstateras av en legitimerad läkare, en läkare med tillstånd eller en sådan medicine studerande som avses i förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och som sköter en legitimerad läkares uppgifter hos staten, i en kommun eller i en samkommun.

Efter att ha mottagit anmälan om dödsfallet ska läkaren fatta beslut om förfarandet för konstaterande av dödsfallet, dvs. var och när detta ska ske samt hur länge den avlidne kan vara kvar på dödsplatsen innan transport ordnas och den avlidne flyttas till ett förvaringsutrymme för avlidna. Läkaren inleder förfarandet för utredande av dödsorsaken och ger de anhöriga preliminär information exempelvis om huruvida en dödsattest kan utfärdas eller om det eventuellt behövs en obduktion.

Den avlidne kan flyttas till ett förvaringsutrymme för avlidna först efter det att läkaren har konstaterat honom eller henne vara död. Det rekommenderas att patienten efter en resultatlös återupplivning observeras under påföljande 10 minuter med tanke på ett eventuellt oväntat återställande av de vitala funktionerna (s.k. Lasarusfenomen). Enligt förordningen om utredande av dödsorsak ska en läkare, efter att ha erhållit anmälan om dödsfall, utan dröjsmål verkställa yttre likbesiktning för konstaterande av döden och för utredande av dess orsaker samt övriga omständigheter därvid.

Efter olycksfall, om kroppen har förstörts eller om tydliga sekundära dödstecken förekommer, händer det ofta att den avlidne på förordning av polisen direkt transporteras till förvaringsutrymmen för avlidna redan innan en läkare har konstaterat att döden inträtt. Förordningen om utredande av dödsorsak förutsätter att en polisundersökning ordnas vid olycksfall. Polisen kan förordna att en rättsmedicinsk obduktion utförs i samband med undersökningen. Läkaren som utför obduktionen har i sådana fall hand om de rutiner som tillämpas vid konstaterande av dödsfall.

Oklarheter i verksamhetsenheternas egna anvisningar

Social- och hälsovårdsministeriet har i en föråldrad handbok, som inte längre är i kraft, instruerat att det kan vara motiverat med ortsspecifika anvisningar vid verksamhetsenheterna om den praxis som ska tillämpas vid konstaterande av dödsfall, där även ordnandet av liktransporten beaktas.

Det har kommit till Valviras kännedom att man med anledning av SHM:s handbok har utarbetat anvisningar med varierande innehåll att tillämpas vid verksamhetsenheter inom social- och hälsovården på specifika orter. I dessa anvisningar har det bland annat framkommit att hälsovårdscentralen och polisen fört diskussioner kring ämnet som resulterat i att dödsfall under nattetid, helger och när jourenhet inte finns i närheten ska anmälas till polisen, trots att det inte i princip skulle vara fråga om ett rättsmedicinskt ärende. Sådana anvisningar överensstämmer inte med avsikten i lagstiftning och föreskrifter och de får en konkret betydelse i sådana fall där det gäller en patient som befinner sig i hemvård i livets slutskede.

Valvira konstaterar att problem förekommer i att konstatera dödsfall på det sätt som förordningen kräver. Problem uppstår i synnerhet utanför tjänstetid vid dödsfall som inträffar under jourtid, särskilt i nuläget, då jourmottagningar har centraliserats. Problem förekommer också i enheter inom hälso- och sjukvården och socialvården som sällan besöks av läkare och där avstånden är långa.

En arbetsgrupp har tillsatts av SHM med uppdrag att bereda en reform av lagstiftningen som gäller utredande av dödsorsak och anvisningarna om konstaterande av dödsfall.