Genomförandet av läkemedelsbehandling

Institutet för hälsa och välfärd (THL) har år 2016 uppdaterat handboken Säker läkemedelsbehandling (julkari.fi, på finska), som publicerades av social- och hälsovårdsministeriet år 2005. Enligt handboken ska verksamhetsenheter inom social- och hälsovården samt andra verksamhetsenheter som genomför läkemedelsbehandling göra upp en plan för läkemedelsbehandling som bl.a. anger vilka rutiner som tillämpas när läkemedelsbehandling genomförs, hur ansvaret fördelas mellan olika yrkesgrupper och aktörer samt redogör för andra centrala omständigheter som gäller vid läkemedelsbehandling.

Efter att handboken publicerats har Valviras och THL:s representanter diskuterat tolkningen av vissa textavsnitt i handboken Säker läkemedelsbehandling. På basis av diskussionen har Valvira på dessa sidor gjort en sammanställning av de viktigaste frågorna som ska beaktas när läkemedelsbehandling genomförs.

Verksamhetsenheter inom social- och hälsovården och andra verksamhetsenheter som genomför läkemedelsbehandling ska ha en plan för läkemedelsbehandling som styr det praktiska genomförandet av läkemedelsbehandling.

Chefer svarar för att varje enhet har en uppdaterad plan för läkemedelsbehandling och att varje anställd har blivit inskolad i att tillämpa planen. Varje anställd som deltar i läkemedelsbehandling ansvarar för att han eller hon agerar enligt planen för läkemedelsbehandling.

Den centrala utgångspunkten för planen är den läkemedelsbehandling som patienterna / klienterna vid verksamhetsenheten behöver. På basis av behoven avgörs vilken typ av kompetens som personalen ska ha och vilken personalstruktur och hur många anställda som behövs för att läkemedelsbehandlingen kan genomföras på ett säkert sätt.

Handboken Säker läkemedelsbehandling (julkari.fi, på finska) är en mall för innehållsförteckning i verksamhetsenhetens plan för läkemedelsbehandling.

Med hjälp av planen kan man säkerställa kvaliteten och säkerheten av den läkemedelsbehandling som ges. Planen utgör en del av kvalitets- och patientsäkerhetsplanen eller egenkontrollplanen.

WHO:s checklista ”fem rätt” är ett bra sätt att undvika de flesta felen som kan uppstå i läkemedelsbehandling.

Kontrollera alltid

• rätt dos
• rätt läkemedel
• rätt tid
• rätt administreringssätt
• rätt patient

Dubbel kontrollering

Negativa händelser i samband med läkemedelsbehandling kan också effektivt förebyggas genom dubbel kontrollering. Dubbel kontrollering kan genomföras antingen så att två olika personer genomför kontrollen, eller om det inte är möjligt, så att den som administrerar läkemedlet (en person) kontrollerar riktigheten av administreringen under två separata tillfällen eller genom två olika metoder. Till exempel när en injektion ges kan läkemedlet kontrolleras första gången när den iordningsställs för administrering och andra gången innan den ges patienten. Dubbel kontrollering är särskilt viktig när det gäller ett läkemedel eller en läkemedelsdos som kan orsaka patienten betydande skada eller till och med livsfara (t.ex. opioider).

Förvaring av läkemedel

Läkemedelsfel kan också undvikas genom ett ändamålsenligt läkemedelssortiment och god placering i läkemedelsskåpet eller läkemedelsrummet. Om det till exempel är nödvändigt att vid verksamhetsenheten använda två olika styrkor av morfin, kan de förvaras på olika hyllor eller i separata boxar. Det väsentligaste är dock alltid att kontrollera uppgifterna på läkemedelsförpackningen.

Journalanteckningar

Patientens regelbundna medicinering och läkemedel som ges vid behov antecknas på läkemedelslistan. Den regelbundna medicineringen genomförs enligt listan, och det är inte nödvändigt att göra separata anteckningar om varje administreringstillfälle. Journalanteckningar ska göras om avvikelser i medicineringen, dvs. när läkemedelsbehandlingen av någon orsak inte genomförs enligt ordinationen.

Anteckningar om administrering av läkemedel görs alltid när patienten får sådana läkemedel som är avsedda att användas vid behov eller när narkotiska läkemedel ges – också i sådana fall där de ingår i patientens regelbundna medicinering.

Läkemedelsskador ska alltid antecknas detaljerat i patientjournalen i enlighet med bestämmelserna i journalförordningen. Av anteckningarna ska framgå en beskrivning av skadan, en redogörelse över de anställda som deltagit i vården samt en beskrivning av vad som misstänks ha orsakat skadan. Anteckningarna ska göras omedelbart efter att skadan inträffat. Utöver journalanteckningar görs också en anmälan till rapporteringssystemet för läkemedelsavvikelser (t.ex. HaiPro) enligt gällande instruktioner vid verksamhetsenheten.

Beslut om medicinsk vård och behandling, i vilken läkemedelsbehandlingen ingår, fattas enligt lagstiftningen av en läkare. Sjukskötare kan efter att ha avlagt särskild tilläggsutbildning få rätt att förskriva vissa läkemedel på vissa villkor (Begränsad förskrivningsrätt för skötare).

Vanligen ansvarar yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (t.ex. sjukskötare, hälsovårdare, närvårdare) för genomförandet av läkemedelsbehandlingen enligt gällande bestämmelser vid verksamhetsenheter för social- och hälsovård och när patienten inte längre själv kan sköta sin egen medicinering eller behöver hjälp med den.

Vid verksamhetsenheter där läkemedelsbehandling hör till vardagsrutinerna ska arbetsgivaren se till att det finns tillräckligt med yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården i varje arbetsskift, som kan genomföra läkemedelsbehandlingen. Vid enheter där läkemedelsbehandling inte ges kontinuerligt kan övrig personal utbildas till att genomföra läkemedelsbehandling i mindre skala, också om de saknar utbildning inom hälso- och sjukvård eller deras yrkesutbildning inte har omfattat studier i läkemedelsbehandling.

Den som inte har utbildning i läkemedelsbehandling kan inte delta i uppgifter inom den och inte administrera läkemedel.

Sjukskötare, hälsovårdare, barnmorskor

Sjukskötare får en omfattande utbildning i läkemedelsbehandling inom ramen för sin yrkesutbildning. På basis av sin utbildning kan de utan särskilt tillstånd genomföra läkemedelsbehandling på ett övergripande sätt (t.ex. beställa läkemedel och administrera läkemedel på naturlig väg och genom injektion).

Arbetstagare med sjukskötarutbildning (inklusive avdelningsskötare, ansvarig sjukskötare osv.) svarar för helheten av läkemedelsbehandlingen vid sina verksamhetsenheter och bär därför ett särskilt ansvar för att läkemedelsbehandlingen är säker för patienterna. Helheten av läkemedelsbehandlingen innefattar fördelning av uppgifterna och svar för kunnandet och handlandet samt övervakningen av läkemedelsbehandlingen.

Sjukskötare behöver ett skriftligt tillstånd för krävande läkemedelsbehandling. Exempel på sådan är inläggning av perifer venkateter, intravenösa vätske- och läkemedelsbehandlingar samt läkemedelsbehandling via särskilda administreringsvägar (t.ex. i epiduralrummet) eller med särskilda instrument (t.ex. ”smärtpump”). Sjukskötare behöver skriftligt tillstånd även för blodtransfusioner och vaccinering.

Närvårdare (och primärskötare, hjälpskötare, sinnessjukskötare, mentalvårdare, barnskötare)

Närvårdarnas yrkesutbildning innefattar studier i läkemedelsbehandling som ger dem färdigheter att genomföra läkemedelsbehandling: dosera läkemedel för enskilda patienter och utan särskilt tillstånd administrera läkemedel (andra än HCI-läkemedel och narkotiska läkemedel) på naturlig väg, alltså som tabletter, kapslar, lösningar, ögon- och örondroppar, salva, plåster och suppositorier.

Den yrkesinriktade utbildningen som föregick närvårdarutbildningen (primärskötare, hjälpskötare, sinnessjukskötare, mentalvårdare, barnskötare) inkluderade inte lika omfattande studier i läkemedelsbehandling och därför ska arbetsgivaren individuellt från fall till fall utreda deras studier i läkemedelsbehandling och deras praktiska kunnande på området.

Närvårdare behöver efter säkerställandet av deras kunnande ett skriftligt tillstånd för mer krävande läkemedelsbehandling, till exempel för

• injektioner under huden, subkutant (s.c.) och i en muskel, intramuskulärt (i.m.)
• genomförande av läkemedelsbehandling som huvudsakligen inverkar på det centrala nervsystemet
• byte av fortsatt infusion som innehåller baslösning utan läkemedel

Yrkesutbildad personal inom socialvården som fått utbildning i läkemedelsbehandling (t.ex. geronomer)

Den yrkesutbildade personalen inom socialvården vars utbildning har innefattat studier i läkemedelsbehandling som minst motsvarar de studier som ingår i närvårdarutbildningen kan genomföra läkemedelsbehandling: dosera läkemedel för enskilda patienter och utan särskilt tillstånd administrera läkemedel (andra än HCI-läkemedel och narkotiska läkemedel) på naturlig väg, alltså som tabletter, kapslar, lösningar, ögon- eller örondroppar, salva, plåster och suppositorier.

Efter säkerställandet av kunnandet behöver de ett skriftligt tillstånd för mer krävande läkemedelsbehandling, till exempel

• injektioner som ges under huden, subkutant (s.c.) och i en muskel, intramuskulärt (i.m.)
• genomförande av läkemedelsbehandling som huvudsakligen inverkar på det centrala nervsystemet
• byte av fortsatt infusion som innehåller baslösning utan läkemedel

Personal som saknar utbildning i läkemedelsbehandling (t.ex. socionomer, vilkas utbildning inte innehåller studier i läkemedelsbehandling)

Personal som saknar utbildning i läkemedelsbehandling behöver alltid utbildas på området innan de kan delta i att genomföra läkemedelsbehandling. Innehållet i den utbildning som behövs ska bedömas i relation till de kunskaper och färdigheter som behövs i arbetsuppgifterna och enligt de krav som läkemedelsbehandlingen ställer i den aktuella verksamhetsenheten.

Efter genomförd utbildning i läkemedelsbehandling kan outbildad personal, när kunskaperna säkerställts och skriftligt tillstånd beviljats, under handledning administrera färdigt doserade läkemedel på naturlig väg, dvs. som tabletter, kapslar, lösningar, ögon- och örondroppar, salva, plåster och suppositorier. Om mer krävande läkemedelsbehandling behöver genomföras utöver detta (t.ex. insulinbehandling) ska separat utbildning ges.

Det skriftliga tillståndet som ges till anställda utan utbildning i läkemedelsbehandling kan gälla en enskild patient, ett enskilt läkemedel eller ett enskilt administreringssätt.

Anställda som tillfälligt är verksamma i en yrkesutbildad persons uppgifter inom hälso- och sjukvården och som studerar för det avsedda yrket (vikarier)

När en person som studerar för ett yrke inom hälso- och sjukvården och som genomfört tillräckliga studier tillfälligt är verksam i en yrkesutbildad persons uppgifter inom hälso- och sjukvården fastställer arbetsgivaren vilka uppgifter inom läkemedelsbehandling personen kan sköta.

Blodtransfusioner hör till legitimerade yrkesutbildade personers (t.ex. sjukskötare, hälsovårdare och barnmorskor) uppgifter. I sin yrkesutbildning lär de sig genomföra blodtransfusioner, men arbetsgivaren bör ordna tilläggsutbildning för sina anställda, eller åtminstone säkerställa deras teoretiska och praktiska kompetens och ge dem ett skriftligt, tidsbestämt tillstånd att genomföra blodtransfusioner.

Informationen om blodprodukter och blodtransfusioner har sammanställts på Finlands Röda Kors (FRK) Blodtjänstens webbplats, där man kan genomgå den avgiftsfria webbkursen blodtransfusionens ABO.

För de uppgifter som de anställda inte har rätt att utföra på grund av sin yrkesutbildning ska arbetsgivaren ordna tilläggsutbildning, säkerställa deras teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter samt ge dem skriftligt tillstånd som ger rätt att utföra uppgifterna.

I verksamhetsenhetens plan för läkemedelsbehandling beskrivs vilken utbildning de olika yrkesgrupperna behöver utöver sin yrkesutbildning för att kunna delta i läkemedelsbehandling. Arbetsgivaren kan ge utbildningen själv eller skaffa den av utomstående utbildare, t.ex. läroanstalter eller andra utbildningsorganisationer. Det teoretiska kunnandet bör gärna säkerställas genom ett skriftligt prov som innehåller frågor i teori och uppgifter i läkemedelsräkning. Arbetsgivaren bör fastställa hur många försök den anställda kan göra i att avlägga det teoretiska provet innan han eller hon måste skaffa sig tilläggsutbildning. Om den anställda inte klarar av det skriftliga provet efter att ha genomgått den utbildning som arbetsgivaren har ordnat, kan den anställda skaffa tilläggsutbildning själv eller arbetsgivaren kan avgränsa den anställdas arbetsuppgifter.

Tilläggsutbildning

Arbetsgivaren fastställer

• vilka uppgifter som kräver tilläggsutbildning utöver yrkesutbildningen
• hur omfattande tilläggsutbildningen ska vara
• vad utbildningen ska innehålla
• på vilket sätt utbildningen ordnas

Säkerställande av teoretiskt kunnande

Det teoretiska kunnandet säkerställs med ett skriftligt och/eller muntligt prov som kan ingå i tilläggsutbildningen. Provet avläggs under övervakade förhållanden.

Säkerställande av praktiska färdigheter

Det praktiska kunnandet påvisas genom ett praktiskt prov (godkända, upprepade prestationer). I provet påvisar den som genomför provet för mottagaren av provet, att han eller hon har tillräckliga praktiska färdigheter.

Mottagaren av provet verifierar med sin underskrift att det praktiska provet har avlagts på ett adekvat sätt. För att ett kunnande av jämn kvalitet ska kunna säkerställas är det skäl att fastställa kraven på en godkänd prestation. Mottagaren av provet ska vara en legitimerad yrkesutbildad person med kompetens att genomföra de uppgifter som provet gäller.

Skriftligt tillstånd

Arbetsgivaren beviljar den anställda ett skriftligt tillstånd för de uppgifter som han eller hon inte på basis av sin yrkesutbildning kan utföra.

När den anställda har genomfört de teoretiska studierna och ett skriftligt prov samt bevisat sina färdigheter genom det praktiska provet kan den läkare som ansvarar för hälso- och sjukvården vid enheten eller en av honom eller henne förordnad läkare ge den anställda ett skriftligt, tidsbestämt tillstånd (t.ex. 3–5 år) att genomföra läkemedelsbehandling. Tillståndet gäller separat för varje verksamhetsenhet och i tillståndet ska anges vilka uppgifter det gäller. Verksamhetsenheterna kan själva överväga om de godkänner genomförd tilläggsutbildning och ett skriftligt prov för läkemedelsbehandling som avlagts för en annan verksamhetsenhet. Arbetsgivaren bör dock i regel säkerställa den anställdas praktiska kunnande genom att kräva ett praktiskt prov som godkänns av arbetsgivaren.

Den som beviljar skriftligt tillstånd ska säkerställa att den anställda har utbildning och tillräckligt kunnande. Eftersom den läkare som ansvarar för hälso- och sjukvården sällan har möjlighet att personligen närvara till exempel vid praktiska prov, ska processen ordnas så att den ansvariga läkaren på något annat sätt kan säkerställa förutsättningarna för tillståndet. Tillståndet kan till exempel beviljas efter ett motiverat förslag av den närmaste chefen. Förslaget bör innehålla en sammanställning av genomförd utbildning samt teoretisk och praktiskt prov.

Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) (finlex.fi)

Förordning om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (564/1994) (finlex.fi)