
Beslutet att inte återuppliva
Beslutet att inte återuppliva (Do Not Resuscitate, DNR-beslut) är medicinskt och fattas av läkare. Det innebär att man vid hjärtstillestånd avstår från att återuppliva patienten med hjärtmassage eller elektrisk stimulering. Beslutet kallas också ”tillåt naturlig död” (Allow Natural Death, AND-beslut).
Beslutet baserar sig på bedömningen att patientens grundsjukdomar är så svåra att han sannolikt inte skulle bli återställd efter återupplivningen. Läkaren måste beakta prognosen för patientens grundsjukdomar samt uppgifterna om vilka resurser patientens kropp ännu har. I synnerhet bör man bedöma om återupplivningen är mera till nytta eller skada. Beslutet påverkar inte den övriga vården, som fortsätter som förut. Av patientjournalen ska framgå vem eller vilka som fattat beslutet, de medicinska grunderna, att man diskuterat saken med patienten och/eller en anhörig samt patientens och/eller den anhörigas åsikt.
Läkaren eller vårdarna bör om möjligt diskutera DNR-beslutet med patienten och, med patientens samtycke, även med närmaste anhöriga. Om patienten inte längre kan förstå besluten om sin vård ska saken diskuteras med en nära anhörig eller annan närstående, vid behov upprepade gånger. I diskussionerna med anhöriga försöker man framför allt reda ut hur patienten själv hade velat bli vårdad i sitt nuvarande tillstånd. Patienten eller en anhörig kan inte kräva att ett medicinskt korrekt och motiverat DNR-beslut ska upphävas.
Läkaren på sjukhuset som ger patienten akutvård fattar då indikationer föreligger, beslut om att inte återuppliva patienten, och den vårdande läkaren på sjukhuset som har hand om den fortsatta vården, bedömer om beslutet hålls i kraft.
Den vårdande läkaren på hälsocentralens bäddavdelning eller servicehusets långvårdsavdelning bedömer huruvida det behövs ett DNR-beslut. Beslutet jämte grunderna antecknas i patientjournalen och sjukskötaren inför DNR-beslutet i patientens/klientens vårdplan. Sålunda finns ett skriftligt beslut tillgängligt t.ex. i snabbt uppkomna situationer där ambulans redan har blivit tillkallad.
För att undvika att diskussionen om DNR-beslutet med patienten själv och/eller anhörig ger upphov till missförständ och ångest, bör läkare och sjukskötare förklara beslutet på ett förståeligt sätt. Man bör klargöra att den övriga vården fortsätter och inte är beroende av beslutet om att inte återuppliva.
I klagomål som Valvira behandlat har brister konstaterats i bl.a. hur DNR-beslut diskuteras med patienten eller anhöriga och vad beslutet innebär. I patientjournalen saknas ibland anteckningar om vem som fattat beslutet och på vilka grunder. Valvira anser det motiverat att alla verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården har egna detaljerade anvisningar om hur man fattar DNR-beslut.
Även riksdagens justitieombudsman har tagit ställning till flera klagomål där man bl.a. velat utreda hur DNR-beslut kommit till. Ett sådant fall var t.ex. beslutet Dnr 4072/4/09, givet den 3.12.2010, för vilket utlåtande begärdes av Valvira.
Valviras anvisning: Vårdplaner och dnr-beslut inom långtidsvården samt prehospital akutsjukvård
Artikelpresentatör
Lag om patientens ställning och rättigheter (www.finlex.fi)
Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (www.finlex.fi)
Social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar (298/2009) (www.finlex.fi)