Tillbaka till föregående sida

Säkerheten och samordningen av tjänsterna bör säkerställas i valfrihetsreformen

Säkerheten och samordningen av tjänsterna bör säkerställas i valfrihetsreformen

15.12.2017 12:47 / Nyhet

Valfrihetsreformen inom social- och hälsotjänsterna ska genomföras så att reformen bidrar till säkra tjänster och en kostnadseffektiv samordning av tjänsterna och förbättrar medborgarnas jämlikhet, konstaterar Valvira i sitt utlåtande om utkastet till regeringens proposition med förslag till lag om kundens valfrihet inom social- och hälsovården.

En väl genomförd ökning av valfriheten är ägnad att främja ovannämnda mål. Valvira ser dock att lagförslaget innehåller allvarliga risker för klient- och patientsäkerheten. I den presenterade formen stöder lagen om valfrihet inte i tillräcklig grad de mål som ställts för social- och hälsovårdsreformen, dvs. att minska skillnaderna i hälsa och välfärd och hejda ökningen av de kostnader tjänsterna medför. Stora utmaningar återstår bl.a. i samband med samordningen av kundens tjänster till s.k. tjänstehelheter och i tillsynen över helheterna. Integrationen av social- och hälsovården realiseras inte heller på det sätt som målsättningen för social- och hälsovårdsreformen förutsätter: Förslaget skulle bl.a. leda till en differentiering av såväl social- och hälsovårdstjänsterna som tjänsterna inom den specialiserade sjukvården. Social- och hälsovårdscentralerna ger enligt förslaget endast handledning och rådgivning i socialvård, medan socialvårdens tjänster i övrigt tillhandahålls av landskapens affärsverk, vilket leder till att kopplingen mellan socialvården och hälsovården blir mycket svagare än vad som eftersträvats.

Risken är utspridda tjänster och ökade kostnader – även den specialiserade sjukvården äventyras

Enligt Valviras uppfattning är det största problemet i den föreslagna valfrihetsmodellen att tjänsterna blir utspridda och att de offentliga tjänsterna inom den specialiserade sjukvården (särskilt jourtjänster och krävande specialiserad sjukvård) äventyras till följd av kravet på en omfattande utläggning samt att efterfrågan på tjänster ökar på ett oändamålsenligt sätt.

Landskapet har begränsade möjligheter att styra tjänsteproduktionen, använda sin prövningsrätt i att ordna tjänsterna och därigenom uppfylla sitt organiseringsansvar, om landskapet åläggs att på det föreslagna sättet i hög utsträckning lägga ut tjänsterna inom den specialiserade sjukvården. Det är inte motiverat att splittra en välfungerande specialiserad sjukvård. Landskapen bör ha möjlighet, men inte skyldighet, att erbjuda sina invånare servicesedlar för tjänster inom den specialiserade sjukvården. Även helhetskostnaderna för den specialiserade sjukvården ökar om landskapen i föreslagen omfattning åläggs att anskaffa sina tjänster med servicesedlar från den privata sektorn: lösningen leder till parallella servicestrukturer.

Om den föreslagna modellen blir verklighet kommer stora regionala skillnader sannolikt att förekomma i tillgången till tjänster. Baksidan av valfriheten är ett ökat ansvar för individen på bekostnad av jämlikheten. I synnerhet för medborgare som befinner sig i en särskilt sårbar ställning kan ansvaret bli för stort utan kraftiga insatser på handledning och rådgivning i hur valfriheten utnyttjas. Valfriheten förutsätter även jämförelsedata om tjänstekvaliteten. Sådana kommer knappast att finnas tillgängliga ännu på länge, vilket gör det synnerligen svårt för medborgarna att utnyttja sin valfrihet.

Landskap och deras affärsverk bör genom lagstiftning garanteras möjlighet att ordna och genomföra sin verksamhet på ett sådant sätt som inte äventyrar deras förmåga att sköta sina lagstadgade uppgifter. Om, denna förutsättning inte uppfylls kan tillsynsmyndigheten inte övervaka det praktiska genomförandet av valfriheten och organiseringsansvaret på det sätt som förslaget innebär. Det bör noteras att tillsynen över valfriheten och organiseringsansvaret medför ett behov av ökade resurser både för landskapens egenkontroll och för den myndighetstillsyn som säkerställer egenkontrollen.

Den föreslagna mångproducentmodellen framhåller betydelsen av en fungerande egenkontroll i landskapet. Valvira anser det vara motiverat, att bestämmelser införs om landskapens egenkontroll, men dessa bestämmelser bör ytterligare preciseras. Att säkerställa tjänster på lika villkor och garantera klient- och patientsäkerheten ska på ett tydligare sätt inskrivas som ett mål för landskapets egenkontroll.
I sitt utlåtande fäster Valvira också uppmärksamhet vid många detaljer i lagutkastet som bör preciseras och klarläggas. Läs Valviras utlåtande här (på finska).

Läs mer:

Valviras utlåtande om utkastet till regeringens proposition med förslag till lag om kundens valfrihet (pdf) (på finska)

Mer information:

Markus Henriksson, överdirektör
tfn 0295 209 300

Marika Puusa, jurist
puh. 0295 209 218

fornamn.efternamn(at)valvira.fi

Dela denna sida